Mina föräldrar var akademiker, och så skulle jag också bli, några alternativ gavs icke. Trots att de ständigt påpekade att det viktigaste var att jag blev lycklig var det underförstått att man nog inte kunde bli lycklig om man inte hade universitetsexamen.
Min första seriösa yrkesdröm var att bli biolog. Jag visste knappt vad en biolog gjorde, bara att jag hade fått för mig att jag var intresserad av biologi. Visserligen var lektionerna i kemi och fysik mer tilltalande i skolan, och lärarna uttryckte att det var dessa ämnen som jag visade stor fascination och talang inför, men biologi handlade ju om skogen som jag gillade att vara i.
När jag gick ut gymnasiet var jag emellertid så trött på naturvetenskap att jag bestämde mig för att ta ett sabbatsår. Det blev fem sabbatsår och några till seriösa yrkesdrömmar. Först började jag jobba som brevbärare. Det var roligare än det låter. Sedan började jag läsa etnologi, socialantropologi och teologi. Jag funderade ett tag nästan seriöst på att bli präst, innan jag insåg att jag inte hade rätt tro.
För att knyta ihop mina kulturvetenskapliga studier började jag sedan på kulturvetarlinjen. Men när jag hörde att man kunde få jobb som kultursekreterare på kommunförvaltningen, och bilden av gråa dammiga korridorer, och möten med trista kostymgubbar dök upp i mitt inre, flydde jag hals över huvud och gick och fick barn istället.
Under föräldraledigheten tänkte jag om. Jag hade alltid velat bli biolog, så varför inte göra slag i saken? Dessutom hade en ny tanke dykt upp i mitt huvud, om jag nu var så duktig och intresserad av kemi, så kanske jag skulle ge det en chans. Biokemi lät som en bra kompromiss. Jag sökte till kemistlinjen med gemensam ingång till biologerna, för att ha möjligheten att kunna byta.
Men jag bytte inte. I stället blev jag frälst i organisk kemi. Sista dagen av grundkursen i organisk kemi satt jag och deppade över att den var slut och jag bara skulle läsa tråkig biokemi i framtiden. Då påpekade min kursare och min labblärare för mig att jag faktiskt kunde fortsätta med organisk kemi om jag ville. Jag slutade genast att deppa och sprang raka vägen till kursexpeditionen och ändrade alla mina val till att leda till en examen med inriktning mot organisk kemi.
Och där är jag kvar än, på ständig jakt efter högre examina. När jag blir doktor skall jag försöka ta mig ifrån universitetet, men jag vet inte om jag kan, det finns ju så mycket mer som lockar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar